plötsligt händer det…

… och där stod hon. Hon jag väntat på halva mitt liv. Kvinnan som väntar utanför toaletten, trots att handikapptoaletten bredvid är ledig. Jag trodde inte sådana människor fanns.

Såhär är det: Vissa toaletter är beprydda med en skylt föreställande en människa i rullstol, s.k. handikapptoaletter. Vad som är denna skylts innebörd är dock omtvistat. Hur ska man förhålla sig till skylten? Det finns i detta avseende en (ungefär) tregradig skala som beskriver beteenden folk väljer att nyttja.

1. Skylten betyder att här är ENDAST rullstorsburna, eller annorledes handikappade personer välkomna. De som väljer att följa denna norm tänker antaligen såhär: killar går på killtoan, tjejer går på tjejtoan och handikappade går på handikapptoan. Där man ser en skylt som man identifierar sig med (läs, som andra identifierar dig med) går man in för att göra det man behöver. ”De som är handikappade är möjligen kvinnor eller män, men allra mest är de handikappade” kanske de personerna tänker.

2. Skylten anger var det finns handikappanpassade doningar. Är handikapptoaletten ledig nyttjar man den, även om man inte är handikappad, MEN skulle det komma en handikappad person, t.ex. en rullstolsburen person, så släpper man denna personen före. Varför gör man det? Kanske för att man tänker att personen i fråga endast kan nyttja denna toalett och att införliva personen i det allmänna kösystemet således är orättvist. Vet man inte så mycket om handikapp kanske man även råkar tänka tanken att personen i fråga har ett handikapp som medför att det är mer bråttom. Rätt mycket försöker man dock vara artig, och respektfull. Detta kan bero på att man kanske tycker synd om personer som lider av ett handikapp, eller i vart fall att man är obekväm med situationen och att det skulle kännas som att man trängde sig, eftersom man inte vet vilken av de tre kategorierna den rullstolsburne personen tyr sig till.

3. Skylten anger var det finns handikappanpassade doningar. Den är dock endast till för att dirigera de personer som behöver sådana doningar när de väl står (meehh..) först i kön. Helt enkelt är det en lösning för att de ska slippa leta efter den dörren de handikappanpassade doningarna gömmer sig bakom. Man tycker att personer som tyr sig till kategori 1-2 är av den åsikten att handikappade har lägre människovärde och att all särbehandling är negativ särbehandling. Man tänker kanske för sig själv ”nu sänder jag signalen att hen är en av oss” när man snabbt och säkert stegar in på handikapptoaletten och stänger dörren bakom sig.

Av inledningen framgår, med all önskvärt tydlighet, att jag själv uppfattade kategori 1. som hypotetisk. Jag tänkte på den kategorin som en kategori som inte fanns. På samma sätt tänker jag att personer som agerar i linje med kategori 3. antagligen kan få göra det, då de är den typen av personer som ändå har hyfsat stora problem att brottas med.

Vilken kategori jag själv tillhör tänker jag hålla hemligt.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till plötsligt händer det…

  1. latkniatkdn skriver:

    Di wi, emakowe ak otepal u acara odo kot!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s